JAVISST.

Jag har råkat på världens värsta förkylning genom tiderna. För min egen del alltså. Så dåligt som jag har mått de senaste tre dagarna har jag aldrig mått. Verkligen den värsta förkylningen någonsin.
Tänk er känslan av att ingen kan ta på er för er hud är så öm att det känns som att den ska gå SÖNDER om någon tar på  den, jag började gråta när svante(pontus hund) hoppade upp och började slicka på min arm(som han har en tendens att göra..). Då är det illa.

Jag skulle kunna göra ett väldigt långt utlägg om detta elände jag varit med om men det tar för mycket plats och är inte så roligt att läsa om.

Min finaste Pontus har tagit VÄL hand om mig, han gick ner och köpte pommes till mig igår för att jag ville ha det, sötisen, när jag inte kan känna smak på det  jag äter. GULLEGRISEN. I alla fall, han har diskat och pysslat om mig. som en riktigt gentleman. FAST ATT HAN OCKSÅ ÄR KRASSLIG. Tur dom finns vid vår sida hela tiden, vad skulle man göra utan sin andra hälft? hihi.

lite bilder att förgylla detta inlägg om sjuklingar.


sötishunden!


family


fader och moder till fadern


pappa och mamma och granen.


med det säger jag hejdå och hoppas på att pontus är hemma snart!

puss och kram